Drottningholm i dimman III, engelska parken

.

Promenaden fortsätter från barockträdgården in i engelska parken medan dimman tätnar alltmer.

.

.

Sista utposten…

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Se Drottningholm i dimman I

och Drottningholm i dimman II, barockträdgården

Lilla Essingen runt

.

Strandpromenaden runt Lilla Essingen är ungefär 2 km lång. En lagom liten promenad som bjuder på en hel del trevligheter.

Essingeleden dominerar förstås åtminstone halva ön, och bullret är påtagligt. Men broarna ger också annorlunda vinklar och perspektiv. Här norrut mot Fredhäll.

.

.

Bitvis går man på bryggor. Det är något jag gillar väldigt mycket!

.

.

Längs den nyare delen är bryggorna väl tilltagna och populära hos solare.

.

.

Kontrasterna är stora inte bara mellan arkitekturtyperna på ön, utan också mellan mörker och ljus, öppet och hemligt, cleant och lite ruffigare. Spännande!

.

.

Småbåtshamnens kran, nästan som en skulptur…

.

.

Här finns det farkoster av skiftande slag.

.

.

En liten familj tar en paus i solen. Gröndal och Liljeholmen i fonden.

.

.

Pallkrageodling och skateboardramp på öns östra sida.

.

.

Bara några meter från Luxviken, skyddad från vinden av nufunkis galore.

.

.

Som ni ser, strandpromenaden runt Lilla Essingen erbjuder vitt skilda miljöer. Det var en rolig upptäckt för mig som i stort sett bara åkt förbi och över ön tidigare. Under nästa promenad tittar vi på öns centrala delar, återigen i stark kontrast till det vi redan sett.

.

Tre höstiga

.

Det var en fantastisk brittsommardag idag och K och jag tog en tur ut i det gulröda med våra kameror. Vad gott det är att ha en fotokompis att strosa runt med! En som är lika långsam som man själv, och som också ska testa alla motiv…

.

.

Solen värmde skönt. Man får ta vara på de här vackra hösthelgerna, de brukar inte vara så många…

.

.

Det här var väl en riktig höstbil, eller hur?

.

Hdr-premiär

.

Några blåsiga dagar i skärgården gav tillfälle att testa min nya vidvinkelglugg. Ihop med kamerans hdr-funktion (high dynamic range) blev det för mig helt nya slags bilder. Nåt att öva på och utveckla kanske.

.

.

Vidvinkeln gör ju att mycket kommer med i bilden och att molnen ofta blir intressanta. Jag som nybörjare får ofta i stället förvridna linjer och byggnader som förlorat all proportion och sans.

.

.

Men nog kan det löna sig att utforska vidare. Med eller utan hdr 😉

Höstdimma runt udden

.

.

.

.

.

.

Vinterstiltje

 

.

Inte blir det mycket postat här nuförtiden… Vntern håller fortfarande sitt isiga grepp om Stockholm och det börjar kännas drygt. Jag längtar efter barmark mer än något annat. Att kunna sträcka ut stegen utan rädsla för att halka.  Kylan påverkar inte lika mycket, men just idag när solen skiner igen och man känner hur den verkligen värmer, då växer längtan efter vår än mer.
Nästa vecka säger de. Då ska vi få både sol OCH plusgrader! Det var riktigt länge sen sist.

.

Skärgårdskontraster

.

En gråstilla, eftertänksam och kanske vemodig.

.

.

Och en knasstudsig Tigger-happy smiley!

.

.

Mer rimmat

.

En variant av bilden i förra inlägget, den här fotad med mobilen.
Vilken dag! Det kändes som att gå ut i en sagovärld.

.

Rimfrost galore

.

En snabb tur ut med kameran hanns med efter flyttgröten innan solen gick ner.
Femton grader kallt och fasansfullt vackert.

.

.

Den lilla lilla vinden var tillräcklig för att få rimfrosten att yra i luften.

.

.

Snön blir till guld i solen och till blått i skuggan. Vackert.

.

.

Isen la sig i natt. Igår simmade änder här. I morgon kan man nog gå in till Mälaröarna.
(Om det inte var för lille Tug som bogserar pråm i rasande fart och bryter isen. Heja!)

.

.

Gott omen

.

Nu har kompisen flyttat in i uthyrningsrummet på årets vackraste dag. Det måste vara ett gott omen! Kommer att bli bra det här. Välkommen! 🙂

.

Blå söndag

.

En liten kall promenad runt udden resulterade i några blå bilder. Nu lägger sig isen i rännan också om det inte börjar blåsa igen. Men senast igår såg jag paddlare i kajaker. De är inte ängsliga minsann!

.

.

.

.

.

Lite guld som bryter av det blå.

.

.

.

.

.

Lilla höstresan

 

.

Dags att åka till västkusten igen. Om ett par veckor är det dags för Stora Höstresan. Mer om den senare. Ha det bra i hösten!

.

Ulriksdal i hösten

 

.

En tur med bästa fotokompisen K blev det igår. Till Ulriksdal, med slott och lusthus och park och grejer. Fint som snus.

.

.

Slottet.

.

.

Alldeles nere vid vattnet, och stiligt ihop med trädens höstliga färger.

.

.

Ett av de två vildsvinen i den formella parken.

.

.

Det ser inte så kallt ut, och solens sken gjorde skogen så vacker. Men solen till trots var det vantpremiär.

.

.

Skuggspel över blindfönster på Confidencen.

.

.

Slottskapellet med den prilliga arkitekturen. Rätt underbart.

.

.

Kanske är detta Ulrik själv, som nästan leviterar när han blir utskälld av en yster golden retriever. Och därmed är det adjö för den här gången. Ett sånt här praktfullt ställe kräver dock fler besök. (Då med rätt objektiv, jag hade bara mitt macro med eftersom jag trodde vi skulle fota blommor. Men till nån trädgård kom vi aldrig… 😉 )

.

Utställning

Varandra

.

Tänkte jag skulle visa er de tre bilder jag har med på en utställning i Uppenbarelsekyrkan just nu. Det är premiär för mig att visa mina bilder nån annanstans än här på bloggen, så det känns väldigt roligt. Temat för utställningen, som var öppen för konstnärligt verksamma i Hägersten, är Ensamhet och gemenskap. Något som jag först tyckte skulle vara busenkelt, men som visade sig vara betydligt knepigare när jag väl skulle samla ihop bilder. Det slutade ändå med de här tre, och jag känner mig både nöjd med urvalet och mycket tacksam för erfarenheten och glädjen det gett att få ställa ut. Det gav liksom mersmak!

.

Sången

.

.

Förberedelse

.

.

.

.

Lådan

.

Idag var en spännande lördag. En riktig utflyktsdag i sommarens finaste, lagomaste väder med underbart sällskap. Första stoppet var Lovön, där det här lilla märkvärdiga huset är instoppat i skogen.

.

.

Det är en kopia av Ralph Erskines stuga ”Lådan” som han byggde 1941 i Huddingeskogarna och sen bodde i under fyra år med fru och två döttrar. Golvytan är 20 kvm!

.

.

Erskine hade gått i kväkarskola i England och var influerad av deras ideal om enkelhet, användande av lokala material osv. Samtidigt ville han experimentera och prova idéer. Norrsidan på Lådan täcktes av vedförrådet, som också tjänade som isolering.

.

.

Varken el eller vatten fanns indraget, så värmen fick man genom att elda i den stora spisen som avdelade huset i rums- respektive köksdel.

.

.

Spisen och murstocken invändigt. (Visningen som ordnades av Arkitekturmuseet lockade ett 25-tal människor, och på 20 kvm var det rätt trångt och i stort sett omöjligt att ta vettiga bilder. Det stod folk överallt!)

.

.

Att få livet att fungera för fyra personer på så liten yta kräver förstås en hel del påhittighet. Bakom de här skjutbara skåpsdörrarna i masonit dolde sig både det ena och det andra. Förutom familjens kläder och linne…

.

.

Till exempel fanns här spelet till den fiffiga anordning som hissade ner sängen som på dagarna hängde i taket ovanför matbordet.

.

.

Såhär.

.

.

Här fanns också en nedfällbar bordsskiva och en arbetsplats med inbyggd hylla för ritningar och annat arkitektgrejs.

.

.

På andra sidan murstocken…

.

.

…fanns så det lilla köket, med avskärmat ljus som reflekterades ner mot diskbänken. En emaljerad vedspis med varmvattenberedare, och på motsatta sidan en arbetsbänk med masonitskåp ovanför. Snedställda, med skjutdörrar.

.

.

Med så liten boyta gäller det förstås också att huset är rätt placerat i naturen och har en utsikt man inte tröttnar på i första taget. Nu står inte denna rekonstruktion (som för övrigt Erskine själv var med och uppförde efter originalritningarna 1989) på samma plats som det första huset, men tydligen liknar ställena varandra.

.

.

Från detta hus nummer två blickar man ut över ängsmarker och hästhagar, och skymtar Lovö kyrka en bit bort. Så väldigt vackert en dag som denna…

.

Aquaria

Turistandet i egen stad fortsätter, idag med vattenmuseet Aquaria. Jag trodde det skulle vara svalkande, men besöket i regnskogen gjorde att allt flöt, inklusive vi. Men visst var det fascinerande att titta in hos de tropiska vackra fiskarna bland korallreven. Mycket svårfotat var det, man är ingen Costeau…

.

Lille söte hammarhajen.

.

.

.

.

.

Murenan Bengt.

.

.

.

.

.

 

Plötsligt änder det

Plötsligt är det djurungar överallt. Det pips och gapas och springs i varenda buske. Runt Årstaviken samsas canadagäss och gräsänder med badare och picnicare. Knäckepilarna vräker sina sargade stammar ut i vattnet och gör det enkelt för små dunbollar att klättra upp till mamma och hoppa i spat igen, gång på gång. Nåt näpnare får man ju leta efter.

Tre jellon

.

Serien med italienska lejon fortsätter. Här inte mindre än tre på en gång. Kompisar, de står några meter ifrån varandra. De har den mest hänförande utsikt man kan tänka sig, över olivlundar, toscanska kullar och ett blånande Florens i fjärran. Men inte tittar de åt det hållet inte.

.

.

Nej, de glor på det hus där deras husse en gång bodde, Villa Gamberaia i Settignano, en egendom från 1300-talet som nu är världsberömd för sin barockträdgård.  Inte fy skam att titta på det heller förstås.

.

Instagram-mix

Instagram är alltså en app som finns för smartphones.

Man tar en bild,

lägger på ett filter om man vill,

och laddar upp den.

Klart på två röda!

Plötsligt blir alla små detaljer intressanta.

Man ser snygga kombinationer.

Man blir lätt lekfull.

Och experimentell.

Man ser former som hänger ihop.

Jag gillar det anspråkslösa och enkla.
Och att man får se andras små kvadratiska konstverk
från hela världen varje dag i sin mobil.

Testa vetja!

Vårsplash

Nu du isen. Nu är du körd!