Musikrum

Tänk att en sån liten elektrisk plåtsak på rätt ställe kan skänka så mycken glädje.

Jag spelar Bach efter en svart dag
och känner en enkel värme i hjärtat

Musiken är ett glashus på sluttningen
där stenarna flyger, stenarna rullar.

Och stenarna rullar tvärs igenom
men varje ruta förblir hel.

fritt efter T Tranströmer, Allegro

8 comments on “Musikrum

  1. carpe diem skriver:

    Gammalt och nytt – åsså Tranströmer, förståss – stunden är räddad!

  2. Désirée skriver:

    Med undantag för en period med vevgrammofoner då man sjöng i tratten för att spela in (om nu det är sant) så har vi faktiskt elektroniken att tacka för att vi överhuvudtaget kan lyssna på musik när vi vill och vilken musik vi vill.

    Förr i världen var klassisk musik bara till för överklassen som hade råd att gå på konserter – och hade rätt kläder när de kom dit.

    När filmen kom fick alla andra en gilmt av den typen av musik eftersom den som spelade piano till ofta valde klassiska stycken. Men det var ju fortfarande inte fråga om inspelade musik, så det var bara på bio man kunde lyssna.

    Idag kan jag musiksätta min egen film med vilken musik jag vill (för privat bruk) för en struntsumma jämfört med vad det skulle kostat förr i värden. Ganska fantastiskt, tycker jag.

    Fast egentligen borde vi nog tacka alla dem som varit med och utvecklat tekniken. Det är ju inte direkt så att elektriciteten är ett väsen i behov av tacksamhet.

    • CS skriver:

      Jo. Så är det ju med rätt mycket som vi använder till vardags idag. ”Förr” kunde bara de rika unna sig att resa, äta bra mat, lukta gott osv. Fast musik hade nog de flesta tillgång till. Det fanns ju ingen klassisk musik, det var helt enkelt musik, det som var populärt just då. Och musikteater har funnits för vanligt folk för en billig penning precis som vanlig teater.
      Men visst är det fantastiskt att jag kan spela vad jag vill, när jag vill, med de bästa tänkbara artisterna rakt in i mina öron!

      • Désirée skriver:

        Jo, visst har det funntis musikteater, men jag menar att kunna lyssna på vilken musik jag vill, när jag vill. Det har inte ens rika kunnat få tillgång till, om de inte hade en privat orkester alltid på plats. Att kunna sätta på favoritstycket och sätta sig i en fåtölj i all ensamhet och bara lyssna, det är faktiskt riktigt häftigt om man ser det ur ett historiskt perspektiv.

        • CS skriver:

          Det är fantastiskt. Liksom att jag kan se vilken konst eller arkitektur jag vill närsomhelst på min skärm eller gå på gatorna i Florens när jag vill på Google maps.

  3. K skriver:

    Om man har musik är man aldrig ensam.

    (Och ibland vill man vara ensam med sin musik)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s